Hög-Aktuellt 2024

Hög-Aktuellt

HÖGSÅRA BYABLAD NR 4 årgång 24

Våren är här, tro det eller ej, efter svår halka och bakslag (finns det ett behändigt svenskt ord för takatalvi?). I detta nummer tittar vi både bakåt och framåt i tiden och vi kan med stolthet presentera första avsnittet av vår tredelade serie kring Högsåras historia.

Stort tack till Stina E och Amanda E!

_______________________________________________________________

Att jag fick växa upp i en levande by är något jag uppskattar, och jag är extra tacksam över att så många i vår by bevarat, lyssnat och skrivit ner många berättelser och minnen från äldre generationer. Det är kanske interaktionen generationer emellan som delvis faller bort i större städer, men som på mindre orter kan göra livet rikare, ge mångfald och perspektiv. Under vintern 2024 skrev och berättade Stina Enberg ner några minnen och berättelser om Högsåra på sommaren, Ellen Mattsons Pensionat, Fredrikssons affär och om skogsbruk. Jag tyckte att berättelserna var för färggranna för att inte dela med er – vi hoppas de också kan glädja er. / Amanda 

Sandvik, Ellen Mattsson och Gustaf Fredriksson

Del 1/3, berättad av Stina Enberg och nedskriven av Amanda Enberg.

Pensionatsverksamheten växer fram på 1920-talet

Högsåra liknar på kartan ett anatomiskt hjärta. Högsåras läge invid farleden Åbo – Helsingfors samt närheten till tätorten Dalsbruk bidrog till att ön redan i slutet av 1800-talet var känd för sina goda ankarplatser, dess natur lockade till utfärder. Byns befolkning ansågs vänlig och man kunde i all enkelhet övernatta – en gårdsturism utvecklades. 

Sandvik var ordet ”sesam öppna dig” på 1920-talet då Högsåra redan var en känd semesterort tack vare en initiativrik, orädd och mycket ung kvinna, barnfödd Högsårabo, Ellen Mattson (1876 – 1964 ). Hon var medveten om att utan alla bybors välvilja kunde hon inte starta sitt stora projekt, en pensionatsrörelse sommartid. Hennes kloka ord var ”en by lever så länge den kan hålla samman”. Alla i byn ställde upp för Ellens pensionatsidé, ja så till den grad att Ellens barndomsvän och granne vågade starta ett liknande projekt några år senare – i mindre skala och mer familjärt. Alla i byn började i sina hus och hem inreda uthyrningsrum, till och med inreda sina bastur för att själva bo i dem – för att kunna hyra ut sin vinterbostad till sommargäster. Sommargästerna bodde ofta stora delar av sommaren i gårdarna i byn för att sedan dinera vid pensionaten.

Ellen Mattson lät själv renovera en gammal gårdsbyggnad, inreda den med två kabinett, en stor matsal, ett serveringsutrymme, en bageriavdelning och ett för den tiden modernt kök (elektricitet låg många tiotals år i framtiden). Två stora glasverandor byggdes ihop med den gamla husstommen. Gårdsplanen inringades av ett rött vackert staket, målat med vita hättor, på innergården fanns bärbuskar, körsbärsträd och syrener. Under ett pilträd fanns vita soffor där gästerna satt och njöt. Ellens projekt stod på god grund, Ellen själv var som ett rättesnöre för sin personal, rättfram, saklig, litet stram vid första ögonkastet men ytterst vänlig, alltid proper, en kräsen köpare och arbetsförman. Hon godtog inget ”fjanteri”. Utan påbud om klädtvång bland gästerna var hela atmosfären på Ellens Pensionat, senare kallat Mattsons Pensionat, sober elegans. ”Barfotalassar” och shortsklädda gäster hade ingenting att skaffa vid middagsserveringen eller servering överhuvudtaget på Mattsons Pensionat. Sandvik var ordet för många sommargäster, Sandvik var hela pensionatsrörelsens vara eller icke vara. Högsåra hade och har flera stränder för bad, tyvärr inte för alla åldrar. Sandviks vattendjup lämpar sig för badare i alla åldrar, dess sandareal tillräcklig för många gäster. Stranden har havsutsikt västvart, och solnedgången. Högsåras inför havets anletes strand. Stranden har le för nordost- och sydostvindar. Endast västvinden och stormen har fria händer att städa, spola, blåsa bort all mänsklig förgänglighet. Sandvik har undgått onda skrönor om irrbloss och mareldar som påstås visa skatter, dock onda. En badgäst skrev till en blivande badgäst: ”Kom hit, här är allt du kan önska dig, god mat, godtagbart logi och en badstrand av hög klass. De kommer ge dig inspiration, här trippar till och med pudernätta damer under parasoll. En kvällspromenad till Sandvik, se solen doppas i havet och gömma sig bak horisonten, ger dig kraft som från himmelen, allt för ett mycket humant pris.”

Vägen till Sandvik

Vägen till Sandvik från Mattsons pensionat (gulmålad byggnad mitt emot Övergårds) låg så gott som mitt i byn i närheten av bäcken vars vatten var klart som kristall, ymnigt rinnande året om, dess källsprång hemliga. Bäcken delade inte byn utan namngav byn: söderlänningar och norrlänningar – beroende på var man bodde. Vägytan var hårdpressad sand, endast vägens mitt mjukt sliten av järnskodda hästhovar och järnskodda kärrhjul. Vägkanterna var välbetade men gröna. Trästaket ingärdade åkrar och ängar längs vägen, detta bidrog till att snön vintertid bildade fullständiga ”catwalks”. På valda ställen var vägen finfin sand, inte ens en tesil kunde fånga den. 

Ellens pensionat hade varken häst eller manskraft och under somrarna var dessa mjuka sandytor till stort förfång för pensionatsflickorna som skulle föra resegästernas bagage upp från eller ner till ångbåtsbryggan med skottkärra, fullproppade och utsmyckade med klistermärken från l främmande länder. ” Tänk att de ids komma hit, sa en späd pensionatsflicka, skall vi ta och klistra kort som Bo Carpelan har tagit av Sandvik? Det finns en hel bunt i serveringsrummet! Men får Ellen reda på det blir det nog sparken.”

Vägen som gått över bäcken slutar vid Maschers tullgrind * och svänger västeröver. Här blir vägytan stadig, den leder genom malmen, till vänster tallskogen, till höger täta manshöga enrisbuskar. Vägen fortsätter mot Lindal och benämns Lindalsmalmen och har nu tallskog på båda sidor av vägen. Vägytan är täckt av glänsande tallbarr som känns mjuka för den som vandrar barfota. Sommargästerna snör in sina fötter i gummiskoplagg. Vägen fortsätter förbi Gåsberget, enligt sommargästerna är luften i tallmon hälsobringande. Efter att ha passerat Gåsberget går vägen sakta lutande mot stranden och vägen smalnar – skogen blir blandad med gran och blir mer och mer fuktig med en doft av mossa och kärr. Nu smalnar vägen och bredden är lämplig för vinterkörslor och de som arbetade på notisen – ytan är full av stenar. Nykomna gäster blev upplysta att inte packa strandväskan full med badrock, badmössa, ”simtossor” eller tung lektyr. Pensionatets välfyllda utfärdskorgar ville man inte minska på. Den underbara vägen till Sandvik hade en besvärlig slutspurt, äldre gäster promenerade hellre kvällstid till stranden då solens strålar intog en mer horisontal våglängd innan den gömde sig i vågorna bakom horisonten. De yngre gästerna kunde frekventera stranden när som helst. Martallen nära skogsranden är frampiskad av västvinden och i minnet har bevarats ”det var en gång”. 

* Det fanns många tullgrindar i byn och deras uppgift var att stänga av de olika skogsbetena. Grindarna skulle vara bastanta och det var noga med att de hölls stängda. De skulle ha en bredd som tillät en häst med kärra att passera. På vintern lyftes de av gångjärnen (red. anm.).

_______________________________________________________________

Händelsekalendern

10.4 kl.18 besöker Jimmy Träskelin Sunnanland med visor och sång. Den som vill kan ta eget instrument med. Välkomna!

23.4 kl.19 är det marthamöte hos Clara. Välkomna!

På initiativ av Högsåramarthorna besöker Magnus Londen Kasnäs badhus 24.4 kl.18 för att berätta om hjälpen till Ukraina och hur vi kan stöda det krigsdrabbade landet. Såväl skärgårdsbor som övriga Kimitoöbor är varmt välkomna att lyssna och låta sig inspireras.

Farmors Café meddelar:

12.5 kl. 12.30 Morsdagslunch + kakbord på Farmors Café, endast förhandsbeställning på 0505647039 eller farmorscafe@outlook.com

8.6 Farmors Café har helgöppet samt öppnar för hela säsongen den 15.6 då caféet har öppet som vanligt varje dag fram till 18.8.

7.7 Farmors Cafés 30-årsjubileumskalas med start kl. 14.00. Vi bjuder på våfflor så långt de räcker, Benny Törnroos med sina muminkaraktärer besöker oss. Varmt välkomna att fira tillsammans med oss!

12.7 Traditionen fortsätter då SPRUCE besöker Farmors den andra helgen i juli (kl.18, mera info på vår hemsida).

——————————————————————————————————–

Grattis!

Vi gratulerar 2 x Bengt i april och maj, nr 1 med efternamnet Julin, 85 år, och nr 2 med efternamnet Alborg, 70.

_______________________________________________________________

Ansvariga utgivare för Hög~Aktuellt är Clara Puranen, Gunilla Örnell och Jenny Örnell-Backman. Nästa nummer utkommer i maj 2024 och bidrag bör inlämnas till redaktionen senast i början av månaden. e-post: cpuranen@abo.fi, e-post: ornell@lillbackagard.net, e-post: jenny@lillbackagard.net

---

Hög-Aktuellt

HÖGSÅRA BYABLAD NR 3 årgång 24

**************************************************************************

Rapport från en annan ö.

Vad gör ni där i södern? När man bor som vi i skärgården på en ö är det inte ovanligt att vi får frågan ”Vad gör ni där på vintern när det är mörkt och kallt?”. Svaren varierar från att a)vi gör det som folk gör mest, sover, äter, läser, promenerar, b)det är inte speciellt mörkt eller kallt och vi har ett livligt socialt liv i vår by, till c)så lite som möjligt.
Nu får vi samma fråga när vi åker till Fuerteventura i princip varje vinter under den kallaste tiden, men svaren är inte riktigt desamma. De varierar från a)så lite som möjligt, b)promenerar längs sandstranden, sover siesta, lagar mat, umgås med Julia, Gerard och deras vänner, c)Pekka spelar blues med sina kompisar, Clara simmar, skriver, syr, stickar, qigongar och läser, läser, läser eller lyssnar på ljudböcker.
Tiden går lika snabbt här som hemma, kanske snabbare.

Vi bor i den lilla staden El Cotillo vid nordvästkusten vid en gata med några butiker (den ena Lapa_Studio, den andra matbutiken Spar) och en korsikansk restaurang, Olivo Corso, som har god mat. För att få det vi behöver för att upprätthålla livet, behöver vi alltså inte röra oss många meter.
Ytterligare en servicepunkt finns det vid vår gata, döpt av Pekka till ”Pilvipalvelu”. Det ären klubb för marijuanarökare. Fönstren har fördragna gardiner, aldrig något som helst bråk utanför, bara en lätt doft av cannabis som smyger sig ut genom ett fönster på glänt. Solnedgång har vi också (vilket vi inte har hemma) och en liten badstrand på fem minuters avstånd och en större på tio minuters. Vi har en fin balkong av traditionellt snitt som tittar ut över gatan och en lekpark. Pekka sitter oftare än jag på balkongen (rätt gissat, han röker pipa) och jag undrar vid det här laget hur många turistbilder från El Cotillo han dyker upp på. Mannen med pipan på balkongen med traditionell snickarglädje.

Vi har våra små återkommande nöjen, d.v.s. vi sitter på balkongen och tittar på hundar, katter och människor. Hundarna är intressantast och det finns många av dem i alla storlekar och raser och korsningar (tyvärr också många omhändertagna på härbärget för hemlösa hundar och andra hittedjur). Vissa hundar rastar sig själva på morgonen, dekorsar gatorna som riktiga stadsbor. En del hundar lämnas utanför butiken när matte/husse ska handla, de flesta går lösa och de har inga problem med att umgås med varandra. En liten hund försöker kila in genom den automatiska butiksdörren, men motas i grind av ägaren, alternativt av ett butiksbiträde. Ingen är arg utan samtliga mycket välvilligt sinnade. En hund skäller alltid och viftar samtidigt på svansen åt alla som passerar, en pissar på kundvagnarna, en får en stor kram, puss och klapp av servitören från Olivo Corso.

Gatulivet är livligt, men inte stressigt, inte alls. Folk träffas utanför butiken och pratar med varandra, de kindpussas och de pratar och de pratar och de pratar. Det finns vissa stunder då jag verkligen önskar att jag kunde spanska (är för lat att lära mig) och det är till exempel när Julia träffar på en bekant (inte ens nödvändigtvis en god vän) och de börjar prata. Pratet bara fortsätter och jag har ingen aning om vad man kan dividera om så länge. Men så är det för det mesta. Lite som hemma då.
Fördomen om mañana är egentligen inte en fördom utan mycket sköts just så här. Vi skulle ha ett möte i dag, men det blir i morgon. Installatören skulle komma idag, men han kommer senare (inte okänt fenomen i Finland heller). För en nordbo med business här kan det ta länge att vänja sig vid detta förhållningssätt. I princip blir ju det mesta gjort i alla fall om än med fördröjning och kanske inte med nordisk precision.

Pekka förfasar sig ibland över lappningar, lagningar, elledningar och annat som knappast skulle godkännas i Finland. Det som kanske skiljer sig mest när det gäller det dagliga livet är att även de yngre som är i arbetslivet träffas mitt i veckan för att fira en födelsedag på någon krog (födelsedagar firas alltid kollektivt här), för att äta tillsammans, många träffas för att surfa tillsammans. De har både mycket jobb och mycket socialt liv som inte bara begränsas till helgerna.

Fuerteventura är ett surfparadis (det blåser alltid här) och därigenom en smältdegel för olika nationaliteter. Julias kolleger är alla utom en (Cia från Sverige) från någon del av Spanien: Fuerteventura, Galicien, Madrid, Barcelona. Tillsammans sysselsätter de nio personer i sina tre butiker, Lapa_Studio, La Paradita och Atroá. Den lokala kulturen hålls vid liv här, många små samhällen har sina byafester med traditionell musik (timple heter den lilla gitarren som spelas här), mat och dans och till och med folkdräkter.

Att det finns så många surfstränder och stora ytor med bar sandmark gör att surfare i husbilar kommer hit från andra länder som Tyskland, Holland och Sverige. Det är visserligen dyrt att ta över en bil hit (via Cadiz), men här kostar det sedan i princip ingenting att bo. Det har blivit ett problem för ortsborna och för naturen. Man parkerar sin van, gör sina bestyr i naturen, gör upp en eld på stranden med spikiga bräden och lämnar rubbet kvar(Man ska alltså inte erbjuda husvagnar gratis parkering). På flera av de andra öarna är det inte längre möjligt att bo gratis så här men nu har budet gått att det finns ett ställe kvar där man får härja fritt.

I övrigt har myndigheterna blivit striktare här (kanske inte så lätt att muta längre?) och kollar numera noga svartbyggen (det finns många!) och det finns till och med de som har varit tvungna att riva ner delar av sitt hus som inte motsvarat planerna. Huset som Julia och Gerard hyr av en vietnames är ekologiskt och olagligt. Men det har nu stått där i trettio år så det får stå kvar. Själva huset är byggt av stenar som fanns på platsen, elen kommer till hundra procent från solpaneler, vattnet måste tyvärr köpas och transporteras dit.

Tidigare hade huset också ett stort utomhusakvarium, där fiskarnas bajsvatten leddes till en trädgård och gödslade växterna där. Caliman, en het luftmassa som kommer från Sahara och innehåller (oftast giftiga)sandpartiklar som tränger sig in överallt, har blivit ett allt större gissel. Tidigare kunde det hända några gånger om året, i år verkar det inte alls gå om. Tidigare har det varit jämn (behaglig) temperatur året om men nu har somrarna blivit mycket hetare och det är ju förstås klimatkatastrofen som är boven.

Här finns inga ormar i detta paradis, men den verkliga ormen tycks nu vara klimatet. Caliman gör en lite trött och irriterad och åtminstone jag har hela tiden en känsla av att jag är lite förkyld. Kroppen försvarar sig mot yttre intrång. Ja, mångas kroppar blir nog utsatta för en annan belastning också. Det är kroppar som är illröda av för mycket solbadande och trots det inte skyddas mot solen. Femtians solkräm i ansiktet varje gång du går ut och minst trettio på kroppen om du inte tänker ligga i timtal och steka dig.

Kroppar finns det, i alla storlekar och modeller, trådsmala unga kvinnor med två små barn (hur gör dom?), pösmagade män som helst inte döljer någon del av sin kropp, fläskiga kvinnor och män som inte är rädda för att visa upp sin kropp. Man kunde kanske använda det moderna ordet kroppspositivitet.
Och tatueringar! Som otatuerad börjar man snart höra till en minoritet här.

Men trots allt är det här en livsstil som passar oss, avslappnad, glad, bullrig, människovänlig och oförskräckt. Det är kul att vara människa, tycks budskapet vara.

Hälsningar till alla våra kära bybor i norden.

Clara och Pekka

*******************************************

De Ungas Vänner informerar.

D.U.Vs vår har startat med stormsteg. Med hjälp av beviljade bidrag och hjälp från Byalaget, har vi kunnat öka trivsamheten i Lilla Salen på Sunnanland. Taket och belysningen har förnyats och väggarna målats. Slutresultatet är verkligen imponerande fint, här kommer vi att trivas! Salen och resten av huset kräver ännu storstädning för vårens och sommarens sammankomster, talkosäsongen är härmed öppnad.

Välkomna på årsmöte och första vårtalko 30.3 – start kl.11.00 med servering. Vi efterlyser motorsågskunniga för att rensa bort träd som fallit.
Vi kommer även ordna flera talkon under maj månad.

Till talkot får man gärna donera perenner, buskar och blomfrön som klarar sig själv, för att smycka gården runt Sunnanland.

*****

Händelsekalender

• 14.3 kl. 18 Marthamöte på Bergbo hos Camilla Hagsten och Lilian Hagsten.
• 25.3 kl. 16.45 Folkhälsan vårmöte Kasnäs badhus. Varmt välkommen. Du kan åka med Jenny
• 30.3 kl.11 Årsmöte och första vårtalkot på Sunnanland. Varmt välkommen.

Ansvariga utgivare för Hög~Aktuellt är Clara Puranen, Gunilla Örnell och Jenny Örnell-Backman. Nästa nummer utkommer i april 2024 och bidrag bör inlämnas till redaktionen senast i början av månaden. e-post: cpuranen@abo.fi, e-post: ornell@lillbackagard.net, e-post: jenny@lillbackagard.net

---

Hög-Aktuellt

HÖGSÅRA BYABLAD NR 2 årgång 24

Hjortjakten på Högsåra avslutas den 15.2. Därefter det är fritt fram att skida och promenera i skogen i sällskap med varg och lo som rör sig här i trakterna.

Vår nya president Alexander Stubb önskas lycka till när han tillträder i mars.
Nu har också Danmark fått en splitterny kung, vår utlandskorrespondent Hedda Kainz berättar om stämningarna i Danmark.

**************************************************************************

Händelsekalender

• 13.2 kl. 18 möte för alla intresserade av Jungfrusundsmuseum. Vi ses hos Gunilla.
• 14.2 Glad vändag. Ring en vän eller två.
• 23.2 kl. 12.30 Möte med Forststyrelsen angående Sandvik. Hos Gunilla och Trygve
• 24.2 med start kl. 12 vid färjfästet. Sparkkälkstävling. Vi sparkar mot Sunnanland där vi grillar korv och utser vinnaren. Varmt välkommen! Korv och dricka 5€
• 14.3 kl. 18 Marthamöte på Bergbo hos Camilla Hagsten och Lilian Hagsten.
• 30.3 kl.11 Årsmöte och första vårtalkot på Sunnanland. Varmt välkommen.

************************

MARTHORNA mitt i BYN.

SAVE THE DATE! (Spara datumet!)

9.7 kl. 15 är det Marthornas lotteri och loppis vid mangelboden mitt i byn.  Vi samlar både vinster och loppissaker i god tid.

Dina bidrag kan föras till mangelboden eller så hör du av dej till Karin Nyholm 0400670475

Minnestext över Anders Alborg skriven av Antti Silvasti.
Under en dikt skriven av Anders Alborg.

Anders Alborg – för mig var han Moffa.
Det finns mycket jag har lärt mig om min morfar, dels från hans böcker, dels från andras upplevelser och berättelser av honom. Jag har både sett och hört om saker han gjort; från remmare till korpar, från båtar till tavlor. För att inte nämna de mera praktiska sakerna som byggnadsställningen han byggde till Bergbo eller vagnen till Stelkrampen (hans jordfräs).
Ibland kändes det som att det inte fanns något han inte kunde. I mitt liv har jag haft ett dilemma och det har varit att bestämma mig för vad jag vill göra. Då det kommer till Moffa så gjorde han det som behövdes och kunde han inte så lärde han sig. Det är något som jag sakta har kommit att ärva från honom.

När jag tänker på mina somrar med Moffa, minns jag hur spännande det var att åka på utfärd. Om det så var en tur med stelkrampen, eller till Dalsbruk med båten Babydoll, eller för att fika och bada på granholmarna – så var det alltid ett äventyr. Ett annat minne som sitter starkt hos mig var när sommaren var över och vi skulle åka hem, så stod han vid havskanten och vinkade till oss. Jag minns hur tungt det på något sätt kändes varje gång och längtan tillbaka var stor.
Att försöka sammanfatta hans liv i en text är nog inte möjligt men kort sagt är jag tacksam för allt han gjort för oss som var hans familj och för ön som var hans hem.
Så, Moffa, tusen tack och jag önskar dig en fridfull sista seglats.

*************************

Lotsens himmel
Långa dagar
Klara nätter
tillräckligt vatten
ett nät från land

Fridfull vila
till nästa vakt
Varsamt väcks han
av skaparns hand

************************

P.S. På torsdag den 29.2 är det skottdag. Är du singel och kvinna, passa på att fria.

Redan på medeltiden var det fritt fram för kvinnor att fria på skottdagen i Skottland. Till Finland kom traditionen på 1800-talet. På 1900-talet blev traditionen populär och det ordnades skottårsbaler och såldes vykort med friartema.
Den som svarar nekande på frieriet kan traditionellt dra sig ur med en dyrbar gåva. I Finland hör det till traditionen att mannen köper kjoltyg som ersättning.
På skottdagen har det traditionellt ordnats olika fester och jippon för ogifta män och kvinnor.

Ansvariga utgivare för Hög~Aktuellt är Clara Puranen, Gunilla Örnell och Jenny Örnell-Backman. Nästa nummer utkommer i mars 2024 och bidrag bör inlämnas till redaktionen senast i början av månaden. e-post: cpuranen@abo.fi, e-post: ornell@lillbackagard.net, e-post: jenny@lillbackagard.net

---

Hög-Aktuellt

HÖGSÅRA BYABLAD NR 1 årgång 24

Vi hoppas att året fått en god början för våra läsare. Vi fick både snö och köld år 2024. Ingen har ännu rört sig på isen på fjärden och färjan går enligt tidtabell. Enligt Kaj Brunström på Tunhamn ligger isen så långt han kan se runt ön men snölagret på isen känns onödigt med tanke på starka isar. Utom is och snö har vi dessutom fått lo och kanske till och med varg till ön. Varg har setts i Kasnäs och på fasta Kimitoön så inte underligt om den hälsar på här där det finns gott om både rådjur och hjort. Jakten pågår fram till 15.2.

Det är presidentval och spännande tider i politiken. Nuvarande president Niinistö får gå i pension med äran att ha fått vara president när Finland blev medlem i Nato. Nu när vi kört ut julen kommer här ett recept på en god pizza.

**************************************************************************

Händelsekalender

• 31.1 kl. 12.30 Möte med Forststyrelsen angående Sandvik. Plats meddelas via Whatsapp grupper och beror på väderlek.
• Marthaårsmöte 1.2 kl. 18 hos Ylva. Nya medlemmar är hjärtligt välkomna.

EFTERLYSES

Jenny och Pive efterlyser kurskompisar för att deras kurs skall bli av.

Kimito MBI ordnar matlagningskurs på spanska där kursspråket är både spanska och svenska. 4 tillfällen. Första tillfället är den 22.1. Anmälningar till 040 630 3937

************************

Vi hedrar minnet av lotsålderman Anders Alborg som avled den 15.1.

*************************

.

Ansvariga utgivare för Hög~Aktuellt är Clara Puranen, Gunilla Örnell och Jenny Örnell-Backman. Nästa nummer utkommer i februari 2024 och bidrag bör inlämnas till redaktionen senast i början av månaden. e-post: cpuranen@abo.fi, e-post: ornell@lillbackagard.net, e-post: jenny@lillbackagard.net