Hög-aktuellt 2008

Hög~Aktuellt

HÖGSÅRA BYABLAD NR 6/ Maj-juni 2008/Årgång 8

◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊

Sommaren närmar sig med stormsteg och ett ordentligt smakprov på sommarvärme har vi redan fått. Naturen exploderar i grönska och frodighet; blåsippor, vitsippor, gullvivor och blåbär blommar alla på en gång och körsbär och äppelblom ligger inte långt efter.

Sommar förknippas för en del med semesterresor, och den som inte reser själv kan ta del av vår reseserie som denna gång för oss till Vietnam, Kmabodja och Vietnam. Häng med!

◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊◊

Vår reseserie fortsätter med Måns Enqvists berättelse om familjerna Enbergs och Enqvists resa till

Sydostasien 17.2-3.3.2008.

Gruppen på nio personer åkte först till Ho Chi Minh City i Vietnam, där de möttes av Mr. Hung som de fått kontakt med via e-post. Han guidade dem i staden.

”Vi besökte först det gamla posthuset, som byggts under den franska kolonialtiden. Vi beundrade också katedralen Notre Dâme mittemot posthuset. Det var redan den tredje Notre Dâme-katedralen vi besökt då vi sett dem i Paris och Reims redan under en tidigare resa tillsammans.

Vi hann ännu med ett besök till Reunification Hall, f.d. Norodom Palace, där den sydvietnamesiska presidenten hållit till innan han flögs bort med amerikanska helikoptrar från palatsets tak 1975, då Vietkong invaderade dåvarande Saigon.

Resan fortsatte med flyg till Siem Reap i Kambodja. Lite problem hade vi på flygfältet då Alexandra hade fått efternamnet Enqvist, men saken klarades upp med några extra dollars. I Siem Reap tog Mr. Hungs kompisar oss till Borann L´Auberge, ett fantastiskt hotell byggt i khmerstil. Efter en välsoven natt fördes vi tidigt följande morgon till Angkor-tempelområdet. Det var en så het dag att Mats hade lämnat bort långkalsongerna, men han måste genast köpa en cowboyhatt så att folk kunde se att vi var turister. Vi började med templet Byron i tre etager byggt på 1100-talet, med många torn, jätteansikten i sten och tiotals meter av reliefer som mest handlade om khmerernas otaliga krig mot Siam- och Chamfolken.

Vidare till templet Ta Phrom, dit vi vandrade längs en väg genom djungeln till musik av lemlästade khmermusikanter. Mycket vatten hade gått åt innan vi tog en lunchpaus med varm banankokossoppa, kall Ankoröl och andra khmerdelikatesser. Nöjda och glada fortsatte vi till det största av alla tempel; Angkor Wat. En salig blandning av buddistisk och hinduistisk kultur. Besöket kronades med några Angkor-öl och kokossaft, som Mats och Måns drack tillsammans från samma kokosnöt. Mats, som tyckte att hans hatt inte var tillräckligt turistig, köpte en ny och gav den gamla i utbyte…

Upp på Backheng Hill klev vi för att beundra solnedgången. 1000 kineser, japaner och koreaner hade kommit på samma idé, så besöket blev kort och vi kom ner innan solen. Axel och Emil orkade inte gå ner utan fick skjuts med en elefant.

Följande dag åkte vi i sju timmar från Siem Reap till huvudstaden Phnom Penh där vi först besökte den ryska marknaden där det inhandlades silkestyg för kommande fester innan vi besökte en skola som på 70-talet omvandlades till Pol Pots tortyrfängelse. Vår guide hade också fått känna av Pol Pots vanstyre. Guiden hade dock klarat sej med livet i behåll med lite rissoppa utan ris och inte skickats via tortyrkammaren till Killing Fields där över två miljoner människor fått ge sitt liv.

På kvällen blev det middag i en fin restaurang där vi måste ha varit de första turisterna enligt uppmärksamheten vi tilldrog. Följande dag fortsatte färden med båt längs Mekong-floden mot Vietnams gräns. Det vore ha varit värt att se våra ansiktsuttryck då vi först såg vår båt; ett långt och rostigt fartyg med söndriga fönsterrutor. Vi misstänkte, att båten räddats från flodens botten ett antal gånger. Ylva och Mats hade dock erfarit så mycket redan under färden, så de började bli vana. Och bra gick färden längs floden förbi simmande ormar, fram till gränsen. På gränsen blev vi fråntagna våra pass och uppmanade att sätta oss och vänta i en primitiv bar på ingenmansland. Vi hade just vant oss vid tanken att vi kanske är fängslade för alltid mellan två länder, då någon kom med våra pass och vi fick fortsätta färden med en ännu primitivare båt, som dock hade flytvästar.

Det tog ännu ett par timmar längs Mekongs sidofloder där vi beundrade och förundrade oss över de lokalas vardagsliv längs stränderna. Framme i Chau Doc blev det igen tempelbesök för hela slanten. Det var pilgrimstider, så stan var full med liv. Vi besökte flera tempel och trodde vi hamnat mitt i en Indiana Jones-film, då vi bland rökelserna följde med då folk hade med sig hundratals med slaktade och rökta smågrisar samt annan mat som offergåvor. Längs med vägarna hade man tänt brasor för att få gudarnas uppmärksamhet. Dagens upplevelser hade totalt förvillat Enbergarna, som nästa natt vaknade mitt i natten och tänkte bege sej iväg innan de tittade på klockan.

Resan fortsatte med bil genom Mekong-deltaområdet till staden Rach Gia i södra Vietnam där vi på kvällen åt middag i en restaurang med ett hundratal karaokesjungande bröllopsgäster. Nästa morgon tog vi en båt ut till ön Phu Quoc, som egentligen ligger utanför Kambodjas kust där vi skulle slappna av i sex dagar och smälta allt vi upplevt dittills. Hotellet Blue Lagoon var en positiv överraskning för oss alla. Fina bungalows med havsutsikt, frodig trädgård, spa, poolområde och en fin privat strand. Plums i havet… Visst slappnade vi av; simmade, solade, spelade tennis, fick massage och åt gott. Amanda och Ida var också duktiga och läste till studentskrivningarna. Efter att Mats slappnat av en hel dag på hotellrummet var det dags igen för lite aktiviteter. Vi tog en tur genom regnskogen till öns norra strand där vi tog oss ut till en obebodd ö för att snorkla. På vägen hade vi också stannat på en pepparfarm.

Vi hittade också en bra öppen restaurang nära hotellet, där vi firade Elinas födelsedag.

Med litet flyg tog vi oss sedan tillbaka till Ho Chi Minh City där vi ännu stannade en natt. Vi besökte nattmarknaden där vi gjorde vårt bästa för att tömma plånböckerna. Trots alla de fina sakerna, som vi inhandlade var dock kaffet som Axel köpte det finaste. Vad är bättre än kaffe som rostats på bönor som gått genom tarmarna på en apa?

Sedan några timmars flyg till Hongkong, som var vårt sista mål. En stad så annorlunda än dem som vi besökt

tidigare. Allt så väl organiserat trots människomängderna och de höga husen. Vi bodde på YMCA Salisbury hotellets 17:e våning med vy över Victoria Harbour. På morgonen tog vi oss med färja över till Hong Kong Island och upp med

spårvagn till Victoria Hill, där vi beundrade den fantastiska utsikten. En ruskig nedfärd kom vi med tvåvåningsbuss. Sen var det tid för shopping igen tills det var tid att ta sej till strandpromenaden för att beundra ljusförevisningen där 33 av stadens skyskrapor tändes i takt med musik. Kvällen kronades med en präktig middag på en äkta kinesisk restaurang. Mats skötte om beställningen, så det blev både gott och mycket, bl.a. två stora humrar som visades för oss levande innan de kokades.

Hemfärden gick via Paris, där vi ännu firade Idas födelsedag med en fransk frukost innan flyget gick tillbaka till Finland. Vilken resa alltså…”

Saltets sälta!

Suola on salt

Mallas on malt

Kaikki on allt

Ett känt ordspråk inte sant?

Skall vi salta, eller icke

Det är frågan sade Nicke

Vad är rätt, vad är fel

Saltet strös allt är väl

Men till frågan? Vad är rätt

Man tänker säkert på flere sätt

Lägre fart-mindre damm

Vi hinner ändå säkert fram

Handen på hjärtat, har det saltats förr

Plötsligt en morgon utanför vår dörr

Saltet är spritt! Det går ju så lätt

Visst är det vitt, vackert och nätt

Men i dagens moderna värld, med möllor och allt

Skall man verkligen sprida ut salt?

På nytt, kör sakta så dammar det ej

Är det inte sant? Jag tycker det är okay

Nu jag säkert trampat, på någons tår

Men för orden, jag nu står

Åsikter olika, får man ha

Alla skall vi dock, ha det så bra